Nu börjar det hända saker!

Nu när vi arbetar med ASL, det vill säga att skriva sig till läsning, så märker jag att eleverna tagit ett tydligt skutt framåt i läs-och skrivutvecklingen. Plötsligt skrivs inte bara 5-6 ord på den aktuella bokstaven, utan 15-20 ord. Meningarna blir fler och längre och vissa har börjat väva in sina ord i långa berättelser istället för att skriva mening för mening.

Variationen är förstås fortfarande bred, då några behärskar skrivkonsten hur enkelt som helst, medan andra har större utmaningar. Men det som är så bra med ASL är just att alla kan befinna sig på sin egen nivå och jobba utifrån sina egna förutsättningar. Det betyder i praktiken att elev A kan känna sig lika nöjd över sina 8 ord och 4 meningar, som elev B känner sig över sina 20 ord och 7 meningar. Precis som det ska vara!

Att hjälpas åt är också en central aktivitet i ASL, det vi kallar det kollegiala lärandet.

Nästa vecka ska vi börja fokusera en del på parläsning och läsförståelse. Eleverna kommer att sitta i par och läsa samma kapitelbok och utifrån texten sen besvara några frågor.

Vi har även fått en klassuppsättning av en bok skriven av Farzad Farzaneh, känd hos barnen bl.a som programledare i Bolibompa på SVT, som heter Livet-en handbok. Den läser vi högt just nu, men sedan får eleverna ett eget exemplar, som vi ska jobba lite med kring existensiella frågor och livet i allmänhet.

Avslutar med en bild på hur det kan se ut när eleverna själva får presentera sina arbeten inför klassen. Här hjälptes alla åt att läsa vad som stod. Att skriva sig till läsning i praktiken.

Jag önskar er en trevlig helg!

//Gunilla


Prenumerera på nya blogginlägg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *